Något som spirar
Jag är 26 år, singel och längtar efter kärlek även om jag oftast trivs väldigt bra själv.
Men ibland känner jag mig ensam och tindersvajpar lite för att sedan ta bort appen utan att någonsin träffa någon. I december tog jag tillbaka tinder och ägnade några kvällar åt att ligga i soffan och svajpa.
Jag pratade med några olika killar, fick lite bekräftelse men träffade som vanligt aldrig någon.
Tills F dyker upp, hans ögon är vackert blå, han är händig, social och älskar musik.
Kanske att tröttheten från luciaveckan och övertalning från min självutnämnda dejtingcoach gjorde sitt för
efter endast ett par dagars chattande sitter jag plötsligt på mitt livs första tinderdejt.
Såhär en månad senare har vi varit på bio, käkat middag, diskuterat musik och konserter, sett på film och promenerat i skogen. och ja, något spirar och något börjar hända inom mig. Något som får mig att le när hans namn lyser upp min spruckna Iphoneskärm, något som får mig att tycka att fyra dagar är hysteriskt lång tid, något som gör mig mitt redan glada jag ännu lite muntrare.
