Vad ser du när du ser mig?
Jag har hört ett par röster resas, röster av kvinnor i sjal. Hur illa de blivit behandlade bara för att de väljer att täcka sitt hår, hur fördomsfulla människor knappt vågar hälsa på dem.
Detta väckte en tanke hos mig, hur blir jag uppfattad när jag kommer gående på gatan?
Som den Svenska, 25 åriga, kvinna jag är så ser jag nog rätt alldaglig ut, smälter in rätt bra i småstadsnormen.
Men ändå kan jag inte låta bli att tänka på om jag uppfattas som väldigt vänster när jag bär både kånkenväska och fjällrävenjacka.
Hela vintrarna de senaste fem åren har mina Dr Martenskängor värmt mina fötter och tanken slår mig då ibland, "uppfattas jag som nazist nu?"
Det röda läpparna och hatten som jag gärna bär sommartid ger anor om någon sorts fri "kultursjäl".
Min fluffiga mage och kroppen som snarare är en L än XS, vad tänker folk om den?
Så, vad ser du när du ser mig?
Ser du en kvinna full av livsglädje, passion och en tro på Jesus. Ser du en lärarstudent, pratkvarn och resefantast? Ser du en vän, en dotter, syster och moster?
Eller ser du bara mitt ansikte som jag gillar att måla på och väskan som bär min kurslitteratur när händerna inte räcker till? Ser du bara de avbitna naglarna och glasögonen som hjälper mig att se, dig?
Men ja, jag är inte perfekt! Jag bär också på dessa fördommar men vi MÅSTE jobba emot dom.
Sjalen över håret, rött läppstift, manbun, en kort klänning eller slips definierar inte vem du är, det gör ditt hjärta.
Vem ser du när du ser mig? Och vad vill du att andra ska se när de ser dig?
